Julen står för dörren på Ananda och Akka*

För många av våra ungdomar är det första julen i Sverige, några kom i januari och har nu sett nästan ett år passera, med kyla och värme om vart annat. Andra kom idag, helt nya i Sverige, de möts av ett gråkyligt Sverige i regeringskris, men med tända ljus och stjärnor. För många är doften av saffran bekant och väcker minnen hemifrån. De dadlar vi plockar fram tillsammans med fikon och nötter är för dem vardagliga, som krusbär och hallon för oss.

På våra husmöten, som vi har med alla ungdomarna samlade, pratar vi om saker som är viktiga att känna till, för att skapa en tillhörighet i det nya landet. Vi har pratat om Sveriges historia, vi har pratat om ofred och ofrihet, om svält och kyrkans totala makt, men också om folkhemmet, Ådalen 31 och om de finska krigsbarnen.  Det skapar grogrund för en liten spirande rot i det nya samhället, små trådar som söker fäste och näring lyser i ungdomarnas ögon och i de frågor de ställer. De små rottrådar de trevande skickar ut påminner om hyacintknölarnas vattenrötter som ger blomman kraft att sprida sin doft i våra hem.  Så hoppas vi också att ungdomarnas små rötter ska ge dem näring och kraft att bli en del av vårt samhälle, att bidra på lika villkor.

Lika mycket som vi pratat om de svårigheter och den kamp som ligger bakom dagens Sverige, lika mycket har vi pratat om alla de som bidragit till detta. Från vallonernas industrier till arbetskraftsinvandrarnas kneg och senare års flyktingar från krig och förtryck som nu bidrar genom kunskaper och hårt arbete.  Det är med stolthet ungdomarna ser landsmän och svenskar sedan många generationer samarbeta och synas på både gator och i media.

De ungdomar som kommer till oss är 13-17 år när de kommer, många har varit på resa länge, flera vet inte var deras föräldrar är. Själv har jag också en tonåring hemma, i vårt eget hem, trygg i det mesta, men mitt hjärta brister när hen inte kommer hem i tid eller när hen är ledsen och rädd för framtiden. Så ser det ut i nästan alla familjer, ungdomarna ska frigöra sig och vacklar på gränsen mellan barndom och vuxenliv. Men vi kan hålla dem i handen, vi kan höra dem innanför den ibland igenslängda dörren. De vet att vi finns där, alldeles nära och vi kan förklara världen för dem – även om de ibland tycker att vi är hopplöst mossiga.

Ungdomarna på Ananda och Akka har inte chans att revoltera mot mamma och pappa, de kan inte unna sig lyxen att betrakta dem som mossiga. Istället får de söka den trygghet de kan få från människor som har en annan kultur, ett annat språk och som försöker förklara ett okänt samhälle.

Då är det viktigt att vi finns där, att vi skapar trygghet genom sammanhang och förutsägbarhet- att vi bjuder på både saffransbullar, tända ljus och ger grogrund till hyacintrötterna.

*Ananda och Akka är två av VoB:s integrationsboenden. VoB har även boenden i Eslöv, Svedala och Kävlinge kommuner.