2014-05-02

Konsten att lyssna

Det var en gång en hörselskadad man som inte ville bli avslöjad att han var döv. En dag skulle han besöka en sjuk granne och visa sitt medlidande till honom. För att inte avslöja sin hemlighet om att han var döv, så förberedde han besöket genom att fundera ut ett scenario med vanliga frågor och svar därtill.

Han diskuterade med sig själv: ”När jag kommer hem till honom frågar jag hur han mår och då kommer han säkert att svara att hans hälsa är på bättringsvägen. Då svarar jag att ”Skönt att höra, jag hoppas att det sker så snart som möjligt”. Sedan kommer jag fråga hur hans soppa smakar och han kommer säkert svara att den är god. Då får jag säga att det glädjer mig att smaken är sådan.” Efter sina förberedelser går mannen hem till sin granne och stiger på.

Han börjar med att säga:

”Hej!”

Grannen svarar:

”Hej! Välkommen!”

 När han slagit sig ner bredvid den sjuke mannen säger han:

”Hur mår du idag?”

”Jag håller på att dö”, svarar grannen där han ligger. Mannen svarar som planerat:

”Skönt att höra, hoppas det sker så snart som möjligt.”

Den sjuka grannen blir förnärmad och nästan lite arg av svaret, men mannen fortsätter med:

”Hur smakar din soppa?”

Den redan lite uppretade sjuke grannen svarar då:

”Det smakar skit!”

Det intränade svaret blir då:

”Det glädjer mig att smaken är sådan!”

Grannen som redan mår dåligt avvisar honom och känner sig förolämpad.

(Kortfattade berättelse utav en persisk poet 1207-1273, vars namn var Rumi)

Vad kan denna lilla historia nu få oss att fundera över? Kan den döve mannen i historien symbolisera de människor som i dagens samhälle inte hör vad andra har att förmedla? I så fall, vad kan vi lära oss utav det?

I arbetet med ensamkommande barn och ungdomar så märker vi att de ofta har ett stort behov av att bli hörda och bekräftade. Därför försöker vi på Erlandsdals integrationsboende att inte agera på det sätt som den döve mannen gjorde med de redan inövade svaren. Vi strävar efter att hela tiden försöka vara lyhörda för varje enskild individ och anpassa oss efter ungdomarnas behov.

Det finns många olika sätt att tolka denna historia på och många aspekter att fundera över. Vad tror ni, och vad funderar ni på ?

                                            ”Höra”          ”Lyssna”      ”Bekräfta”

Angelica Westerlund och Hamidreza Bigli

1 inlägg

Angelica och Hamid arbetar som integrationsassistenter på Erlandsdal, Integrationsboende i Svedala

    Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Tack för din intresseanmälan!

    Vi återkommer så snart vi kan.

    Dela den här sidan