Kreativ musikverksamhet på Familjehuset i Alvesta
Vad innebär det att vara kreativ och få utlopp för kreativitet och konstnärlig förmåga och hur kan man använda kreativitet inom ramen för ett utrednings- och behandlingshem för familjer och barn?
Att vara konstnärligt kreativ oavsett om det gäller bild, dans, musik eller annan konstform är något unikt för människan som varelse och en stark mänsklig drivkraft. Generellt för alla konstformer är att man via skapande uttrycker tankar och känslor som kan vara svårt att uttrycka med ord.
Kortfattat visar forskningsstudier att kroppens nivåer av signalsubstanserna eller ”må-bra-hormonerna” oxytocin och dopamin ökar samtidigt som stresshormonet kortisol minskar när man lyssnar på musik eller musicerar vilket påverkar både den fysiska och den psykiska hälsan. Via ökningen av dopamin och oxytocin påverkar musik till exempel beteende, intellektuella funktioner, viljestyrda rörelser, sömn, koncentration och inlärning.
Jag presenterade idén med musikverksamhet för barn från skolåldern för min närmaste chef och fick mycket positivt gensvar. Det resulterade i att vi på Familjehuset i Alvesta har gjort en satsning på musikverksamhet för barnen. Vi har ett rum med olika musikinstrument så som trumset, elgitarr, keyboard och sångmikrofoner där barnen har fått antingen spela musik enskilt eller i mindre grupper. Mottagandet och responsen från barnen har varit överväldigande positiv, de har bokstavligen studsat nedför trapporna till musikrummet (som är beläget på källarplan) när det varit deras tur att få spela. Jag vill här dela med mig av några erfarenheter från musikverksamheten och hur jag upplevt musikens påverkan på barnens mående och beteende.
En pojke som i andra sammanhang på Familjehuset uppvisat svåra beteendestörningar i form av utagerande beteende, svårigheter med impulskontroll och aggressionsutbrott fick följa med till musikrummet. Jag förklarade för honom att i musikrummet får man befinna sig om man kan klara av att lyssna och vara försiktig med instrumenten. Han godkände dessa förhållningsregler och vi började spela. Han ville spela trummor och jag plockade upp elgitarren, sen bar det av. Barnet fullkomligt lyste av glädje bakom trummorna och han visade prov på stor musikalitet med känsla för rytm och takt. Han var helt fokuserad på sitt spelande i en timme och kunde lyssna till och anpassa sig efter mina instruktioner. Innan vi var klara med den första timmen kunde han spela ett basalt trumkomp till tonerna av elgitarr. Vi spelade AC/DC-låten ”Highway to hell” som han kommenterade var ”cool” När första musikstunden var över frågade han direkt när vi kan spela nästa gång. Han sprang sedan upp till sin förälder och berättade vad han fått göra och spelade upp en video där jag filmat honom bakom trummorna. Sedan satt de tillsammans skrattande och tittade på videon.
En annan pojke hade visat upp tendenser till nedstämdhet med grubblerier och oro för sin livssituation, men han visade stort intresse för musikverksamheten. Så fort vi satte foten i musikrummet var det som om hans oro och grubblerier försvann för en stund. Första gången vi musicerade tillsammans frågade han om han fick göra en egen låt, vilket ledde till i att han spontant sjöng en text och melodi ur huvudet när jag spelade några ackord på piano. Resultatet blev en mycket medryckande text och melodi som vi spelade in. Jag upplevde honom som mycket glad och stolt över sin prestation och pojkens förälder ville att han skulle fortsätta med musiken efter flytten från Familjehuset.
En flicka var till en början lite tillbakadragen men nyfiken på musikverksamheten och följde med till musikrummet. Hon frågade om hon fick sjunga i mikrofon, och vi började med att sjunga en låt av artisten Avicii. Efter ett tag så frågade hon om hon kunde sjunga en egen låt. Jag sa att det går bra, och hon svarade att hon vill sjunga en sorglig låt. Hon började sedan sjunga om sin förälder som hon upplevde inte mår bra och hur hon själv kände kring detta. Resultatet blev en text med vacker melodi i moll och efteråt upplevde jag henne som lättad på något sätt.
Vid varje arbetstillfälle efter musikverksamhetens uppstart har de aktuella barnen efterfrågat nästa tillfälle att få spela. Den glädje, entusiasm och kreativitet som barnen uppvisat och den förvandling i barnen mående och beteende som skett är svår att förmedla så här i skrift. Det är som om musiken har en terapeutisk funktion utan att vara en uttalad terapi. Jag har upplevt att barnen genom musiken kunnat få utlopp för sina känslor och några har kanske kunnat glömma bort sin vardag för en stund.
Sammanfattningsvis så ser vi att kreativa aktiviteter ger möjlighet till andra uttrycksformer och kommunikationssätt än de traditionella. Musikverksamheten som på kort tid blivit ett viktigt inslag i Familjehusets utrednings- och behandlingsarbete är ett tydligt exempel på detta och vi ser att det kan ha stor betydelse för möjligheterna till förändring och utveckling, både för föräldrar och barn.
Tobias Söderholm Utredare/Behandlare på Familjehuset i Alvesta och ansvarig för musikverksamheten
