Lycka kan vara en liten häst

Lycka kan vara en liten häst som heter Spirit. Första besöket i stallet med den lille gossen och hans pappa började lite sisådär. Den psykiskt funktionshindrade sexåringen spjärnade våldsamt emot då hans pappa försökte få honom att närma sig hästen. Strax därefter tappade pappan fokus på honom i en minut- och borta var han! Några ögonblicks förvirrat letande och han återfanns i ett närbeläget bostadshus där han helt sonika hade klivit in. Han gillar dörrar! Husägaren blev inte överlycklig över det oväntade besöket, enligt pappan, som återfann sin förlorade son.

Pållen gjordes i ordning för ridtur, men den lille gossen visade föga intresse för att placeras på hästryggen. Därför bestämde undertecknad att vi skulle ta kusen med på en skogspromenad för att se hur det artade sig. När vi gått en stund föreslog jag för pappan att han skulle försöka sätta upp gossen. Men gossen sprattlade vilt och höll på att skrämma slag på hästen, så det fick bli promenad en bit till. Efter en stund lyfte pappa upp honom. Han protesterade fortfarande, men när han kom upp på hästryggen satt han stilla! Han höll i sin pappa, men han satt på hästen! Och resten av skogsrundan red han. Det var en härlig känsla när han tog ner sin hand och kände på hästens man. Pappan var lycklig och jag var lycklig. Och gossen verkade rätt nöjd där han satt.

När vi kom tillbaka matade han hästen med hö.

Häromdagen gjorde vi ett nytt besök i stallet. Gossen matade hästen med morötter, och lät sig villigt lyftas upp i sadeln. Vissa dagar är det härligare att vara på jobbet än andra!