När det otänkbara händer
Ett år har gått, men jag minns fortfarande den dagen tydligt – lukten av rök, ovissheten och framför allt frågorna om hur vi skulle ta oss vidare. Som tur var kom ingen till skada men när branden bröt ut på Amra hamnade vi i en situation som man egentligen inte fullt ut kan förbereda sig på.
Att arbeta på ett HVB-hem innebär vissa risker – något vi alla är medvetna om, men som vi ändå hoppas slippa erfara. När något väl händer blir det en påminnelse om hur snabbt situationer kan förändras. Bränder på HVB-hem och andra boenden når ofta nyhetsrubrikerna, men det vi sällan får veta är vad som händer efteråt. Därför vill jag berätta om hur det senaste året har varit för oss.
Branden var så omfattande att vi samma dag stod inför utmaningen att hitta nya lokaler, samtidigt som vi behövde säkerställa att ungdomarnas tillvaro påverkades så lite som möjligt. För dem innebar branden en stor omställning och mycket osäkerhet, men genom stöd från personalen och varandra lyckades de hantera situationen på ett sätt som imponerade på oss alla. Alla socialsekreterare valde att behålla placeringarna – ett förtroende vi var djupt tacksamma för. Nu, ett år senare, är vi i nya lokaler och har kunnat återgå till full verksamhet.
Det jag framför allt vill lyfta fram är människorna som gjorde allt möjligt – de som är den främsta anledningen till att vi tog oss igenom den här tiden. Alla behandlare, samordnare och timvikarier som ställde upp utan att tveka och gjorde allt för att våra ungdomar skulle få det så bra som möjligt, trots en situation som var både svår och krävande. Det hade varit fullt förståeligt om de bara hade gjort det som förväntades av dem inom ramen för sin arbetstid. Men istället gjorde de så mycket mer. Dessa fantastiska människor gjorde verkligen sitt yttersta – inte bara genom att få allt på plats rent praktiskt, utan också genom att hålla humöret uppe.
En klok person sa nyligen att 90% av VoB:s framgång ligger hos våra behandlare – de som jobbar närmast ungdomarna varje dag. Om jag inte var övertygad om detta innan branden, så är jag det definitivt nu efteråt. För utan er hade inte Amra kommit på fötter igen så snabbt. Det har varit en utmanande resa, men idag kan jag säga att jag inte skulle vilja vara utan den erfarenheten. Den lojalitet, osjälviskhet och styrka som vår personal visat har gjort mig ännu mer övertygad om en sak – Att Amra är en fantastisk plats att vara på.
Till sist vill jag tacka alla inom VoB som fanns där, stöttade och hjälpte till på alla möjliga sätt. Ett särskilt tack till Stödboendets personal som öppnade dörrarna för oss, fick oss att skratta när vi behövde det som mest och alltid fanns där med en hjälpande hand. Det här året blev inte som vi hade tänkt oss, men tack vare alla fantastiska människor inom VoB blev det ändå bra till slut!
