Släng bananskalet på marken och försök halka i önskad riktning
Mitt namn är Victor Holmgren och jag arbetar på Husarens och Kastanjens integrationsboende i Eslöv. Jag arbetar ett dygn i veckan på Husaren och resterande tid på Kastanjen, främst med personaladministration.
Just nu befinner jag mig, tillsammans med flera andra inom VoB, men också i branschen överlag, i en brytpunkt i livet. Detta blogginlägg är främst riktat till dem med en oviss framtid gällande arbete. Då arbetet utgör en stor del av våra liv har rådande situation en stor påverkan på de allra flesta. Ditt jobb är en del av din identitet och trygghet. Att ovissheten är påfrestande är oundvikligt. Vad kommer att hända? Hur ska jag betala mina lån om det inte löser sig? Vad vill och kan jag jobba med istället? Vad kan jag och vad är jag bra på och vilka behöver mina kunskaper? Någon eller några av dessa frågor har med stor sannolikhet slagit de flesta i denna typ av brytpunkt.
Syftet med denna text är att dela med mig av en modern karriärteori som jag tog del av under min studie- och yrkesvägledarutbildning. Jag skulle snarare vilja kalla den ett förhållningssätt eller till och med ett synsätt på livet i stort, vilket gör att detta tankesätt är aktuellt oavsett om du befinner dig i en brytpunkt eller inte.
Låt mig fråga dig hur ofta du hört något i stil med ”jag halkade in på ett bananskal” i samtal kring karriärval? Slumpen har uppenbarligen en stor inverkan på våra liv så hur skulle det låta om jag menar att det går att hamna i situationer där slumpen kommer att träffa dig? Det är just vad denna teori vid namn Planned happenstance (Planerad slump) beskriver.
Gamla teorier beskriver människan som statisk och icke förändringsbar, för så såg världen ut: Du skaffade ett jobb och stannade i många fall på samma arbetsplats hela livet. Idag förändras omvärlden i en helt annan takt. Globalisering, urbanisering, digitalisering och inom kort robotisering. Vi behöver förändras i takt med omvärlden och detta förhållningssätt kan hjälpa oss i en modern värld i ständig förändring.
Hur gör man då?
Planned happenstance handlar om att omfamna ovissheten och att försätta sig i situationer som till slut kommer leda till att slumpen träffar dig och kan leda till positiva följder. Förbered dig mentalt genom din inställning och ditt förhållningsätt, tillåt dig att släppa fram sidor och egenskaper hos dig som gynnar din förmåga att kunna verka utifrån ”Planned Happenstance”:
• Nyfikenhet: Utforska fler sätt att göra, lära, agera.
• Uthållighet: Trots motgångar eller stiltje fortsätta arbetet
• Flexibilitet: Var öppen i sinnet till förändring, beredd att ändra din attityd
• Optimism: Se nya möjligheter som möjliga och nåbara
• Risktagande: Se och ta vara på möjligheter, våga satsa utan att veta utfallet.
Jag kommer inte göra någon djupare beskrivning av de 5 färdigheterna men med en snabb googling går det fördjupa sig mer i vad dessa innebär.
Jag ska inte gå in på fler teorier men då jag anser att Planned happenstance i vissa avseenden går ihop med delar av Kaosteorin ska jag nämna den kort. Butterfly effect har många av er säkert hört talas om, kanske har ni sett filmen? I korta drag beskriver den hur små händelser (resultatet av en handling) kan få stora påföljder.
Det jag beskrivit här ovan; att agera, att se nya möjligheter och ta vara på dessa osv. osv. illustreras väl av ett videoklipp, vars grundsyfte egentligen handlar om att inte bli en mobilzombie. Starta uppspelningen ca 2:20 minuter in i det här klippet.
Själv gjorde jag ett aktivt val att ha ett individuellt samtal med omställningsrådgivaren från KFS, medans majoriteten tackade nej till erbjudandet. Detta trots att jag upplever att jag behärskar den rådande situationen på egen hand. Jag är ju trots allt utbildad att hjälpa andra i denna typ av brytpunkt. Men jag lärde mig också Planned happenstance; att ta vara på de möjligheter som dyker upp och där av träffade jag rådgivaren. Tack vare detta har jag nu med hjälp av omställningsrådgivaren haft ett förutsättningslöst möte med en ny arbetsgivare. Ingenting är klart förens efter semestern, men oavsett vad så låg ett Planned happenstance-tänk till grund för denna eventuella möjlighet. Jag slängde ut bananskalet och halkade på det medvetet. Nu hoppas jag mig kunna styra det hela vägen dit jag vill. Om jag inte lyckas slänger jag ut det igen för till slut så blir jag träffad av slumpen.
Vad jag främst går i gång på med Planned happenstance är hur den uppmanar till att vara livsbejakande och att se livet som fullt av möjligheter (hur klyschigt det än låter). I den rådande situationen kan det upplevas som nästintill provocerande hurtigt och positivt. Detta mindset är svårt att hålla uppe hela tiden, jag lyckas i alla fall inte, men det är en strävan. För i denna typ av situation tror jag det viktigaste är att fokusera på rätt saker, att inte lägga sin energi på att älta eller vara bitter, för det går inte att styra omvärlden, men du kan förhålla dig till den och hantera den på olika sätt. Givetvis kan vi tjura över situationen ett tag, det måste vi få göra, men det leder oss inte framåt.
Lycka till allihop, hoppas inlägget gett er ett nytt perspektiv, eller en början till en attitydförändring gentemot ovisshet. Vet ni vad det betyder att ni läst detta inlägg? Planned happenstance, om man så vill.
Fjärilseffekten – länk
