Är BBIC lika med dokument? Ett evigt ifyllande av uppgifter, i dokument som bara läggs i akten? Tidsödande funderingar kring rubriker och vad som ska stå var? NEJ, svarar vi i Trelleborg. Då har man missförstått tanken med BBIC. Vi erkänner dock att vi varit i ”dokumentträsket” och vänt. I… Läs mer »
VoB i en extremt föränderlig omvärld
Det är helt avgörande att en organisation har förmåga att följa de förändringar som sker i omvärlden. Om man inte klarar att förhålla sig till och anpassa sig till de nya förutsättningarna förlorar organisationen både sin betydelse och funktion. Detta är en gammal sanning som väl är något av ett standardinslag i litteratur och utbildning som rör ledarskaps- och organisationsutveckling. Eftersom utvecklingen i omvärlden idag sker med allt större hastighet, är det dock av större betydelse än någonsin tidigare att ha kunskaper om och förmåga till att kunna bedriva ett effektivt förändringsarbete.
I förra veckan deltog undertecknad, tillsammans med övriga i VoB:s ledningsstab, vid KFS-dagarna i Umeå. KFS, Kommunala Företagens Samorganisation, anordnar en konferens varje år och temat denna gång var ”Mod att skapa hållbar samhällsnytta”. De olika föreläsarna som medverkade under konferensen beskrev vad de anser krävs för att fatta beslut om nödvändig förändring och utveckling, både på personlig och organisatorisk nivå. Budskapet handlade om modet att ligga steget före och om att våga vara den som fattar hållbara och långsiktiga beslut.
Ari Riabacke (Fil. Dr i beslutsfattande, Ek. Mag. i organisation och ledarskap mm) inleder sin föreläsning med att visa en bild med två linjer, utformade som pilar med olika riktningar. Ari frågar publiken vilken av linjerna som är längst? Eftersom stora delar av publiken tycker sig känna igen ”övningen”, som är en gammal välbekant visuell gåta, så svarar de flesta tvärsäkert att ”linjerna är lika långa!”. Ari har dock ändrat på illustrationen i den gamla övningen och de linjer han nu har visat är inte alls lika långa. Ari menar att vi i alltför hög grad förlitar oss på gammal kunskap utan att närmare undersöka saken, vilket inte är hållbart på sikt. Förutsättningar förändras ständigt och snabbt, men problemet menar Ari, är att vi människor i grund och botten inte är ett dugg förändringsbenägna. Vi ser inte världen som den är, utan som vi själva är. Vi måste lära oss att ställa frågor och vara intresserade av ”de som sitter på andra sidan”. Vad är det de behöver? Hur påverkar våra beslut dem? Vidare menar han att vi skall fokusera på frågor om ”varför”. Varför skall jag/vi göra detta?
Ari Riabacke anser också att vi ofta är alldeles för ängsliga när vi ska fatta beslut. Vi måste lära oss att inte förstora upp besluten och att vi behöver sätta saker i rätt perspektiv. Vi vet inte hur det blir förrän vi har testat. Att ställa frågan; – Vad är det värsta som kan hända? Men också; – Vad är det bästa som kan hända? Varje gång vi tar den enkla vägen blir vi bara räddare. Det värsta är inte att misslyckas utan det värsta är att inte ha provat. Då kan man aldrig lyckas. Det är efter att ha gått igenom stora svårigheter och svåra kriser som de största utvecklingsstegen tas. Ari tar som exempel upp den aktuella flyktingsituationen i världen och dess påverkan på oss i Sverige, som har tagit emot ett stort antal nyanlända på kort tid. ”Ja, det kommer att innebära en del problem, ja det kommer att uppstå konflikter och ja det kommer att kosta en hel del pengar, men det kommer också att skapa goda förutsättningar för en enorm utveckling från nu och framöver.” – Det måste vara svårt för att det sedan skall kunna bli bra.
En annan välbekant person som föreläste under KFS-dagarna, var Lottie Knutsson (Styrelseproffs, journalist, kommunikationsdirektör på Fritidsresor mm). Lottie betonar i likhet med Ari Riabacke betydelsen av att våga vara sig själv och att våga fatta beslut. Hon menar att mod i kombination med en hög grad av integritet skapar högt förtroende. Som ledare är det viktigt att undvika ”popularitetstävlingen”, dvs att inte fatta beslut som kortsiktigt är populära men som långsiktigt inte leder till utveckling. Mod skall enligt Lottie, inte heller förväxlas med ”hjältemod”, dvs snabba och till synes handlingskraftiga och mer eller mindre dramatiska insatser. Mod handlar om att fatta svåra beslut som ibland inledningsvis kan vara impopulära, men som är långsiktigt hållbara för organisationens och medarbetarnas bästa.
Precis som många andra organisationer inom socialtjänstens område befinner sig VoB sedan ett par år tillbaka i en intensiv förändringsprocess. På några få år utvecklade bolaget ett tiotal nya boendeverksamheter för ensamkommande flyktingungdomar. Nu står vi en situation där behovet av platser för målgruppen sjunker dramatiskt. Som kommunägt bolag försöker VoB att följa ägarkommunernas föränderliga behov och anpassa verksamheten därefter. Vi skall nu under de närmaste månaderna avveckla en stor del av våra integrationsboenden. Samtidigt har vi fattat beslut om att utveckla andra delar av verksamheten och planerar nu för start av två nya behandlingshem för tonåringar och ett stödboende under hösten 2017. Verksamheter som vi bedömer att kommunerna har behov av framöver. De snabba förändringarna kostar på, inte minst för alla våra medarbetare som påverkas direkt av omställning och avveckling av verksamheter. Vi har med säkerhet under resans gång inte bara fattat bra beslut i det pågående förändringsarbetet. Kanske har vi inte heller alla gånger fattat tillräckligt snabba och modiga beslut, på de sätt som Ari, Lottie m.fl. förespråkar. Jag vet dock att vi kan säga till oss själva att vi har gjort vårt yttersta och det bästa vi har förmått, för att så långt som det är möjligt försöka anpassa verksamheten i en extremt föränderlig omvärld.
Har du egen erfarenhet inom ämnet?
AvbrytSvara:
Vill du tipsa någon om detta inlägg?