Jag bodde utanför New York City den 11 september 2001. Min kollega kom inrusande strax efter klockan nio på morgonen och med stor inlevelse och panik i rösten utropade hon att ”de attackerar oss”, ”vi är i krig”, ”nu är det kört”. Skräck och förvirring präglade de närmaste timmarna. Det… Läs mer »
Anknytningen är livsnödvändig
Ett viktigt verktyg när vi arbetar med relationen mellan små barn och deras föräldrar är anknytningsteorin. För att kunna utreda hur ett barn har det tillsammans med sina vuxna behöver man veta vad man ska titta efter.
Den 13 april anordnade VoB och vi på Familjehuset i Hörby en föreläsningsdag med Anders Broberg, en av Sveriges experter på anknytningsteori. Broberg beskrev hur det nyfödda barnet under sina två första månader lär sig att känna igen den eller de människor som tar hand om det, för att sedan lära sig att uppskatta dessa personer och föredra dem framför andra. Då barnet blir lite äldre har relationen förhoppningsvis blivit förutsägbar och anknytningsbeteendet blir mer och mer instinktivt. För att våga utforska världen behöver man känna sig trygg och om anknytningspersonen blir en sådan källa till trygghet vågar barnet upptäcka omvärlden och utmana sig själv, samtidigt som det kan lita på att den vuxna finns där så fort den behövs.
Anknytningen är livsnödvändig då vi som spädbarn är helt och hållet beroende av de personer som tar hand om oss för att överleva. Alla barn behöver knyta an för att utvecklas. Vi behöver lära oss känslomässig reglering av vuxna som tolkar och känner in våra behov och vi behöver lära oss att förstå oss själva och andra människor som sociala varelser med egna intentioner och begär.
Barnet behöver en anknytningsperson som upplevs som större, starkare, klokare och snäll. Genom att tolka och svara an på spädbarnets signaler lär anknytningspersonen barnet vad det kan förvänta sig av omgivningen. Förhoppningsvis lär sig barnet att världen är en plats där det är roligt att vara, där ens behov tas på allvar och där man får tröst när man är ledsen och rädd.
Men vissa barn får tyvärr lära sig att livet inte är så roligt. Kanske får man ingen hjälp när man behöver det, och det visar sig att det är störst chans att få vara nära sin förälder om man inte gör så mycket väsen av sig. Andra barn lär sig att det är bäst att alltid göra sig påminda eftersom man annars kan bli bortglömd. I vissa fall kan barnet inte alls få den trygghet det behöver från sin förälder, och ibland är det föräldern som skrämmer eller skadar barnet.
Det är lätt att förstå att det är lättare att utvecklas, lära sig vem man är och hur livet fungerar om man slipper att ständigt vara rädd eller stressad och vet att man får hjälp och tröst när man behöver det.
Vi på familjehuset jobbar mycket med att hjälpa föräldrar att se sina barn och att stötta dem i att reagera på ett sätt som blir bra för barnet. Att tidigt i livet förbättra relationen mellan barnet och dess förälder och i bästa fall ge barnet en möjlighet att utveckla en trygg anknytning till sina vuxna är ett stort och viktigt uppdrag. Brobergs föreläsning blev en påminnelse om betydelsen av vårt arbete och vilken skillnad tidiga insatser kan göra för barnets fortsatta liv.
Har du egen erfarenhet inom ämnet?
AvbrytSvara:
Vill du tipsa någon om detta inlägg?