”Jag vill prata med dig”

– mina egna tankar om att inge förtroende hos ungdomarna och därmed skapa relationer.

Konsten att kunna ”lyssna aktivt” har aldrig varit så viktigt som det är på mitt jobb. Hit kommer ungdomar, som kanske ibland/oftast känner sig svikna av vuxenvärlden. Vuxna är ”skit” rent ut sagt för dem. Det är då upp till mig och mina kollegor att återfå/inge nytt förtroende och det kan ta tid, väldigt lång tid.

Under min socionomutbildning satte sig begreppet ”att lyssna aktivt” hos mig. Detta utger oftast även ungdomarna själva, ”det finns ingen som lyssnar på mig”. Aktivt lyssnande är en kommunikationsteknik som kräver att lyssnaren förstår, tolkar och utvärderar hen hör. Förmågan att lyssna aktivt kan förbättra personliga relationer genom att minska konflikter, stärka sambandet och främja förståelse. Människor lyssnar ofta inte uppmärksamt när de interagerar. De kan vara distraherade, tänka på andra saker eller fundera på vad de ska säga härnäst (det senaste fallet gäller särskilt i konfliktsituationer eller meningsskiljaktigheter). Aktivt lyssnande är ett strukturerat sätt att lyssna och svara andra, med inriktning på den som pratar.

Givetvis är balansgången mellan att hålla en lyssnande position och ibland behöva bryta en situation eller ett beteende viktig. Jag tror dock att bara vi som personal börjar lyssna på ungdomarna har vi kommit långt.

När jag blickar tillbaka på de två år som jag nu varit anställd på Högelid är det många unga människor som vi faktiskt lyckats med att nå fram till, där det skapats en ömsesidig respekt. Jag kommer ihåg en ungdom som bodde hos oss ganska länge som hade stängt av att ens försöka lita på någon annan, speciellt vuxna. Denna person vände hela sin nattsvarta bild av vuxenvärlden till att själv erkänna att främst kontaktpersonerna betytt oerhört mycket och att våga uttrycka och sätta ord på sina känslor. Till slut vågade ungdomen visa sig sårbar och be om ursäkt när hen hade gjort fel. I dessa situationer ler hjärtat. Att jag och mina kollegor påverkat just denna person till att aktivt ändra sitt beteende, och VÅGA. Jag tror att vi alla i personalgruppen är oerhört viktiga för just de ungdomar som har svårt med tillit. Vi ger oss inte, vi kommer tillbaka dagen efter och visa att vi bryr oss, vilket dock inledningsvis kan upplevas jobbigt för ungdomen.

När en ungdom aktivt eller i skymundan säger/visar ”Jag vill prata med dig” då har du som behandlare och utredare kommit långt. Och det är väl just samtalen som jag brinner för i mitt jobb. Som jag sa till den ungdomen som jag beskrev tidigare, där vuxenvärlden var nattsvart – ”jag tror på dig”, då svarade hen ”Elin, jag tror på dig med”.