HVB, KBT, familjebehandling och kämpaglöd…

Där har ni receptet på en av våra solskenshistorier här på Amra. Första gången som bloggare på VoB:s blogg tänkte jag berätta om en tjej som var placerad på Amra under hösten 2018 och som sedan kunde flytta hem till sin mamma igen. Jag skulle egentligen kunna berätta många sådana fina historier om ungdomar jag mött under alla mina år som behandlare och utredare på HVB. Men av respekt för ungdomarna, deras familjer och förstås även sekretesslagen gör jag naturligtvis inte det. Historien om Sandra (som egentligen heter något annat) blir dock ett undantag eftersom både hon och hennes familj gärna vill berätta sin historia, och har gett mig tillåtelse att göra det.

Amra är ett HVB för ungdomar i åldern 15-19 år som ligger i centrala Kristianstad. Där har jag arbetat som behandlare och utredare sedan starten i augusti 2017. Amra tar emot ungdomar med olika typer av psykosocial problematik som oro/ångest, trauma, relationsproblem och problemskapande beteende. Hit kom Sandra i slutet av förra sommaren efter två månaders kringflyttande bland kompisar, helt enkelt på rymmen hemifrån.

När Sandra kom till Amra mådde hon inte bra. Hon var deprimerad, hade panikattacker och därtill mycket ångest. Sandra hanterade sitt mående genom att bråka med familjen, skolka, avvika hemifrån, umgås med kompisar som inte var bra för henne och utsatte sig för riskfyllda situationer. Mamma Carina (som även hon heter något annat i verkligheten) berättade att hon hade svårt att hantera Sandra eftersom Sandra gjorde precis som hon själv ville. Hon höll aldrig tiderna som Carina satte upp och kom oftast inte iväg till skolan på morgnarna. Detta kulminerade i att Sandra under hela sommaren 2018 levde ett vagabonderande liv som Carina inte hade någon kontroll över.

När Carina vände sig till socialtjänsten för att få att få hjälp kände hon sig misslyckad som förälder. Sandras föräldrar är skilda och Sandra bodde mestadels hos sin mamma. Sandra å sin sida berättar att hon tänkte ”Nu får jag hjälp! Jag behövde komma hemifrån och tänkte att jag ville ge det en chans och ville kolla hur det var att bo på behandlingshem, om det kunde hjälpa mig. Jag tyckte att det var trevlig personal men att de hade mycket koll på vad jag gjorde i början. Det var mycket kontroll i början men jag förstod varför, det hjälpte mig. Det som hjälpt mig mest är strukturen och samtalen. Men de första 2 veckorna när jag inte kände någon var jobbiga.” När jag frågar Sandra vad det var med samtalen hon tyckte hjälpte svarar hon: ”Det som hjälpte var att vi från början gjorde upp en plan, att du frågade mig vad som fungerade i mitt liv och vad jag tyckte att vi skulle jobba med tillsammans.”

Samtalen handlade mycket om strukturen på Amra, att planera besöken hemma och relationerna till familjen. I samtalen arbetade vi även med Sandras olika känslor och beteenden och hur de påverkade Sandra på sikt. Att lära sig att prata och uttrycka olika känslor har ofta en mycket bra effekt på den oro och ångest som den unge har. På Amra arbetar vi med KBT (Kognitiv Beteendeterapi), MI (Motiverande Intervju) och miljöterapi som handlar om vardagsstrukturen på boendet. Jag pratade även mycket med föräldrarna om relationerna i familjen och om hur det gick för Sandra på Amra. Något som ofta är viktigt är att i samtal med föräldrarna lyfta fram alla framsteg den unge gör under placeringen, och att uppmuntra föräldrarna att se och bekräfta den unge i detta, även om det är små saker.

Sandra var placerad på Amra i 6 månader. Under hela placeringen hade Sandra och hennes familj samtal med Prisma som erbjuder familjebehandling i öppenvård inom Kristianstad kommun. Jag och mina kollegor på Amra har ett väldigt bra samarbete med Prisma och när familjen får en samtidig insats från dem kan vi arbeta med flera processer samtidigt, något som ofta fungerar väldigt bra. Samtalen på Prisma fokuserade på att reparera relationen med mamma och pappa och på att Sandra skulle kunna flytta hem igen. De fick lära sig att kommunicera med varandra och att ge och ta i relationen. Ett tydligt och bra samarbete med Sandras handläggare har också varit viktigt för utvecklingen.

Innan placeringen och behandlingsinsatserna från Prisma så kände Sandra att familjen såg henne som det stora problemet. Hon kunde själv se att hon var jobbig eftersom hon inte klarade av att ta tag i hur hon mådde och hon kunde inte då se hur det påverkade alla i omgivningen. Sandra kände att mamma försökte hjälpa henne men att hon inte visste hur. Nu förstår mamma varför Sandra betedde sig som hon gjorde och kan hjälpa på rätt sätt. Tidigare bråkade familjen hela tiden men nu kan de fungera tillsammans på ett positivt sätt. Visa varandra tacksamhet och ha kul tillsammans igen. Dessutom är Sandra tillbaka i skolan med full närvaro och imponerande prestationer.

Att få se en ungdom flytta hem till sina föräldrar igen och verkligen tro på att det här kommer bli bra är en riktigt go känsla. För Sandra och hennes familj har det gått väldigt bra, de har gjort ett stort jobb som jag har all respekt för. De nära relationerna i livet är värda att kämpa för, det har både Sandra och hennes föräldrar gjort och det har verkligen lönat sig. Själv fick jag än en gång bekräftat hur viktigt det är med de relationer vi som arbetar med dessa ungdomar lyckas bygga upp under tiden de är hos oss. Utan förtroendefulla relationer får vi aldrig till en bra samarbetsallians, något som är helt avgörande för en lyckad behandling.

När Sandra skulle flytta från Amra fick jag ett brev av henne som jag alltid kommer spara och som blir en fin påminnelse om att det här jobbet är värt mödan även dagar då det känns tungt. Med Sandras tillåtelse delar jag med mig av detta som avslutning på här inlägget:

Roger!

Vill bara tacka dig för all hjälp och respons jag fått under tiden på Amra. Jag är evigt tacksam för det du gjort för mig. Vi har även haft roliga och mindre roliga minnen men jag ogillar dig inte bara för det, haha! Skämt och sido. Är tacksam för att du just varit min kontaktperson men nu är tyvärr tiden slut och det är dags för mig att få en bra relation hos min familj där jag hör hemma. Tack för att du alltid trott på min under de här månaderna. Evigt tacksam, mvh Sandra